Almedalsrapport del 3
Bältesläggning* av barn- ett lagligt övergrepp?
OBS! TW.
Detta inlägg kan vara jobbigt att läsa. Med omsorg för dig som har varit med om bältesläggning kan det vara triggande. Ta ställning redan här om du ska läsa vidare eller inte.
Det kan också väcka känslor för oss alla. Väljer du att läsa detta och känner att du behöver nå oss, logga in i chatten där vi finns tillgängliga varje kväll från klockan 21 eller maila oss på stod@foreningentilia.se
Under onsdagen i Almedalen höll vi vårt andra egna seminarium ”Bältesläggning av barn- ett lagligt övergrepp”. Detta har vi valt att återkoppla till er i ett eget inlägg.
I vår kunniga panel deltog Kerstin Evelius nationell samordnare för statens insatser på området psykisk hälsa, Barnombudsman Fredrik Malmberg och Yasmine Larsson socialutskottet. Stort tack till er, för er medverkan, för ert engagemang och för att ni deltog med stor kunskap och dessutom vågade visa era känslor.
Flertalet unga vittnar om att bältning sätts i system. Första gången kan det ta 15 minuter innan en bältesläggning tas till, sedan 10 minuter, 5 minuter och så vidare. Dessutom ser vi att bältningarna ökar när en individ väl bältats. Både vårdpersonal och barn som vårdats inom tvångsvård har vittnat om att personalgruppen har en stor inverkan på utfallet. Jenny Bjärne (volontär Tilia) berättade starkt och rakryggat om det hon har varit med om inom den psykiatriska tvångsvården. Samtliga citat som följer utan signatur, är Jennys.
”Du ska ha tur med vem som jobbar den kvällen, vissa tar till bältet direkt.”
Jenny blev bältad 46 gånger på 26 dagar i januari 2012, i det län hon vårdades i rapporterades totalt 8 bältesläggningar 2012, nationellt rapporterades totalt 108 på barn- och ungdomspsykiatrin. Detta visar på den stora underrapporteringen som sker.
Varje bältesläggning ska rapporteras in till socialstyrelsen enligt lag. Denna kraftiga underrapportering är problematisk utifrån samhällets begränsade möjligheter till insyn och granskning av slutenvården. Detta är en stor inskränkning av barn och ungas grundläggande rättigheter utifrån demokratiperspektiv likväl ett rättssäkert perspektiv. Något som ytterligare visar på denna problematik, som förminskar barn och ungas rätt i vården.
”Det är så mycket fel som inte har journalförts som jag aldrig kommer kunna få rätt för då jag var barn och psykisk sjuk.”
Möjligheten att ta fel och brister vidare är problematiska utifrån de maktförhållanden som vi vet finns mellan patient och vårdgivare från alla de berättelser av barn och ungdomar vi tagit del av och som rapporten Bryt Tystnaden av Barnombudsmannen likaså går in på. Detta utgör en stor osäkerhet i den redan extrema situation det är att frihetsberövas i enlighet med lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT).
”Jag fick gå i terapi för att bearbeta det jag vari med om i slutenvården.”
Efter tvångsvården fick Jenny Posttraumatiskt stress som hon sedan fick gå i terapi för. Hon fick alltså gå i terapi för det vi i Sverige kallar vård. Vård som istället gav traumatiska men. Detta kan ses paradoxalt i förhållande till att målet med tvångsvård är att individen ska må så bra som möjligt så att individen ska få den vård hen behöver utan tvång.
Det seminariet kom fram till förutom den primära uppgiften att sprida information och kunskap om att detta sker idag var att vi behöver få bukt med den maktstruktur som pågår i den vårdande miljön, där Lollo berättade att ”Vuxnas heder förgår principen om barnets bästa” exempelvis genom det Jenny berättade om att läkare på avdelningen inte ville avskriva henne sitt LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård) för att de ville ge äran till en specifik läkare att få göra detta. Detta med konsekvens att hon tvångsvårdades mot hennes vilja undra ett par extra dagar. Detta är en kultur som behöver förändras på många olika vis, med ett av de förslag som framkom var att det är en tydlig ledning- ledarskapsfråga.
Ytterligare förlag var att öka kompetensen hos varje enskild person som arbetar inom sluten vården, bl.a. genom att se Island som ett föregångs exempel med kommunikation.
Dessutom större krav på de personal som arbetar inom slutenvården, både genom kunskap men också genom medmänskligt bemötande.
Medmänsklighet är något som behöver genomsyra varje handling som sker, dessutom med respekt för barnkonventionens princip om barnets bästa, där vi avslutar möjligheten för att vuxna ska sätta sin heder i första rummet.
Avslutningsvis kom vi fram till att bältesläggning inte är ett alternativ och att detta ska avslutas i svensk barn- och ungdomspsykiatrisk vård inom en snart framtid. Då detta inte är acceptabelt, med dessa konsekvenser. Samt med vetskapen om hur bältning många gånger utnyttjas, så som maktpositionen mellan vårdpersonal och patient, där hot många gånger förekommer. Ett citat från en ungdom ur barnombudsmannens rapport får avsluta denna mening ”Det blir jättekonstigt. Det blir inte en situation där man kan prata om känslor. Hela avdelningen blev smittad av känslan av tvång.”
Vi vill inom de närmsta åren se ett avslut av att bältesläggning förekommer, och som en f.d barn- och ungdoms psykiatriker berättade för oss, att om bältesäng finns kommer det tyvärr tas till, om den inte finns kommer personal och vården generellt behöva hitta nya konstruktiva och bättre lösningar. Bältessängens avslut kommer förändra den maktstruktur som finns och inte tvärtom.
Kanske blev detta ett utav Almedalens mest hyllade seminarium.
”Jag har varit på många seminarium i Almedalen, men jag måste säga att detta var det bästa.” – Fredrik Malmberg (Barnombudsman)
”Det skrevs historia” – Kerstin Evelius (Nationell samordnare på området psykisk hälsa)
Jenny Bjärne avslutade med orden
”Jag sitter egentligen inte här för det jag varit med om, utan för de som är med om det nu. De vars röster inte hörs.”
vilket i sig sammanfattade syftet med hela seminariet. Få (om ens någon) lämnade den fullsatta lokalen utan några tårar i ögonvrån.
Vi lyfter den här frågan för alla er som just nu inte kan eller orkar berätta om det som pågår hos er. Och för er som kanske kommer hamna inom tvångsvården: att detta aldrig ska hända er.
Vi vill rikta ett stort tack till Sirona AB för att ni gjorde detta seminarie möjligt, som bidrog med lokal, ljud och engagemang. Tack för ett gott samarbete, vi ser fram emot fortsätt samarbete med er. Vi vill också avsluta med att tacka en engagerad publik och att så många människor brinner för detta ämne, att vi vuxna står upp för varje barn och ung människas rätt till hälsa. TACK!
*Information om bältesläggning i Sverige på barn- och ungdomspsykiatrin
Bältesläggning innebär konkret att ett barn läggs på en brist och spänns fast runt armar, mage och ben. Bältesläggning är en tvångsåtgärd som får utföras i enlighet med lag: ”Tvångsåtgärder vid vård enligt denna lag får användas endast om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är mindre ingripande åtgärder tillräckliga, skall de användas.
Tvång skall utövas så skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsyn till patienten”. En bältesläggning får enligt lag pågå i 8 timmar, men efter 4 timmar krävs en läkarbedömning om det finns skäl att ha kvar individen i bälte.
Island förbjöd bältesläggning 1933 i kontrast till Sverige pågår det fortfarande. På Island, tillskillnad från den svenska psykiatriska vården, tillhandahåller de ett specialist team, högre krav på personal och högre kompetens vad avser speciellt kommunikation. För det mest grundläggande i en krissituation är trygghet och för att förmedla trygghet behövs en konkret kommunikation och personal som kan hantera och förmedla detta. Bältning skapar motsatts till trygghet och tydlighet. Istället har rapporter (bl.a. socialstyrelsen och Barnombudsmannens senaste publikaton) visat på en ökad panik vilket i sig leder till en traumatisk upplevelse.
”Alltså det är ju beroende från person till person, men jag känner ju det att när jag liksom brusar upp, det jag skulle behöva är ju en kram. Men istället så bältar de mig, alltså det blir ju helt fel.”
