Bilden av vår inre hälsa var enorm och helt plötsligt fick även jag plats i den bilden

Då. Den där känslan, som var så konstig, fyllde hela min kropp. En känsla som fick mig att när som helst kunna börja gråta, men helt utan att veta varför. En känsla som gav mig hjärtklappning och ett tryck över bröstet. En känsla som resulterade i en tanke som sa åt mig att jag inte var tillräckligt bra och att något var fel på mig. Det kändes som att jag var ensammast i världen med det jag upplevde. Trots tusentals känslor som snurrade runt i min kropp kunde jag inte sätta ord på eller ens förstå vad det var för något.

Alla känslor och tankar som farit runt inom mig under en längre tid var ångest. Vilket jag absolut inte förstod till en början. Dels hade jag aldrig hört talas om det, inte på det sättet, och samtidigt så var jag rädd. En rädsla som istället möttes av tanken: Var det något fel på mig?  Jag skämdes över det, över mig själv. 

Allt det här var min sanning tills jag fick höra om vad psykisk (o)hälsa var för något. För det var inte alls så som jag hade fått det till mig, bilden av vår inre hälsa var enorm och helt plötsligt fick även jag plats i den bilden. 

Bilden breddades på en tisdag eftermiddag i andra klass på gymnasiet. Det var på en psykologi lektion som jag fick kunskapen som gjorde att jag äntligen kunde förstå och sätta ord på det som jag kände inom mig. Jag kunde känna igen mig i det som sas på lektionen. Och en enorm börda lättade inom mig, kanske är det inte mig det är fel på?

Jag gick från att ha trott att jag var knäpp och helt ensam i det jag kände till att inse att jag inte längre var ensam med mina känslor och tankar. Det finns så otroligt många fler som känner det jag känner. Det var en enorm lättnad att dels äntligen kunna sätta ord på mina känslor och samtidigt förstå att jag inte var ensam med det jag kände.  Det var som att orden från den där lektionen, skapa en förståelse för mig och band mig ihop tillsammans med andra.

Ibland tänker jag på vad som hade hänt om jag och många andra hade fått kunskapen och informationen om psykisk (o)hälsa tidigare. För min del hade det sparat väldigt mycket lidande.  För hade jag haft den kunskapen om psykisk (o)hälsa tidigare så hade jag sannolikt kunnat  sätta ord på dem känslorna och förstå att det var ångest. Då hade jag förstått att det inte var något fel på mig eller att jag inte var ensam i det jag kände. Och det hade tagit bort den där bördan, i att känna att jag var fel, för mig hade det räckt med att bara försöka hantera ångesten utan skam över det jag kände.

Jag hoppas innerligt framöver att informationen om psykisk (o)hälsa inte kommer så sent som i gymnasiet utan att det blir obligatoriskt att prata om det i skolan, redan från första klass.  Så att fler får kunskap och slipper känna sig ensamma och vågar söka hjälp om det behövs.

Isak, Ung röst Team Tilia


Detta är ett gästblogginlägg publicerat här hos Tilia i samband med #dfu21 där åsikterna som uttrycks är undertecknads. Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som är ung som känner att du behöver oss. <3