Det är inte så farligt att vara ärlig med att högtider i allmänhet inte är min grej

Den 28 december 2020 fick jag panikångest på jobbet. Jag kände hur det blev svårt att få ner luft i lungorna, halsen kändes trång och alla ljud och intryck blev som ett obehagligt eko i min hjärna. Jag hade 6 timmar kvar på min arbetsdag och insåg att det faktiskt inte skulle gå. Jag gick bara tyst och hämtade mina saker, stämplade ut och tog mig hem med en väsande andning. På vägen hem skrev jag till en kollega jag har förtroende för och sa som det var. Så fort jag stängde dörren hemma kom den fullskaliga panikångestattacken. Den mest intensiva och långdragna jag haft. Det känns som att jag sov i ett dygn efter den. 

Alla vi som någon gång haft panikångest vet att det kan bero på så ofantligt många olika saker, och ibland på inget alls. 

Denna gång är nog den första och enda där jag direkt efter attacken kunnat inse varför det blev så, och varför kroppen gick in i panikläge. Jag och min sambo hade firat jul nästan hela veckan innan. För vissa kanske detta låter som en dröm.. Tänk att ha så många som vill fira jul med just mig! Men med röriga familjeförhållanden på min sida , en stor familj på min sambos sida, uppesittarkväll och julbord med vänner blev det fler firanden än jag räknade med. Mamma och pappa är skilda sedan många år tillbaka, och jag själv har en komplicerad relation till pappa, likaså till min bror. Men trots det gick egentligen julen bra. Det blev firande med både vänner och familj, och inga blev ovänner. 

Jag tror att panikångesten grundade sig i min nervositet inför julen. Inte nog med pressen över att handla julklappar till så många och viljan att ge riktigt bra julklappar till småsyskon och brorsbarn utan också kampen med det dåliga samvetet över att jag egentligen bara vill fira jul en dag, och den dagen vill jag dela med min sambos familj, inte min egen. 

Men efter den där julen 2020 när allt blev för mycket lärde jag mig att jag också måste våga sätta gränser, och att jag inte måste göra allt själv.

Jag insåg också, när jag vågade börja prata med vänner om mina känslor kring julen att många har en komplicerad relation till den.

Det kan vara för många, eller för få att fira med. Det kan finnas ekonomiska bekymmer. Det kan finnas familjemedlemmar som dricker för mycket och otrevliga släktingar. Jag insåg att julen är en tid att träffa de man tycker mest om och ta hand om sig själv. Om det handlar om att i stället för att fira jul äta tacos med en kär vän, eller passa på att vila helt själv framför tv:n spelar ingen roll. Och tydligen spelar det inte så stor roll för andra runt omkring heller, som jag tidigare trott. Det var tydligen inte så jobbigt att säga nej, och det är inte så farligt att vara ärlig med att högtider i allmänhet inte är min grej. 

Klar blir jag nog aldrig. Jag är fortfarande inget fan av julen och det kanske jag aldrig kommer att bli heller. Jag behöver kanske fortfarande dra några gränser och några jular kanske jag väljer att åka bort och inte delta alls. Men insikten av att jag inte är själv om att inte tycka om julen, och att jag faktiskt har ett val att inte delta på allt är en lättnad i sig. Det kan vara svårt att välja, men tillslut inser man var man får energi och var man dräneras på all energi. 

Jag hoppas er julhelg blir fin. Om det handlar om att stå ut på ett eller flera firanden – hoppas jag att du unnar dig något. Tid för dig själv eller med en vän när det är över. Om du inte firar jul – att du passar på att njuta av stillheten och vilar upp dig. Och om du är en av de som verkligen tycker om julen – att du firar lite extra och har överseende med oss som kanske inte njuter lika fullt ut. 

Oavsett hur din julhelg kommer se ut, ta hand om dig.

Foto: Chad Madden // Unsplash

Detta är ett blogginlägg skrivet av en av våra volontärer, som valt att vara anonym. Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som känner att du behöver oss.