En del av mig är fortfarande rädd för ögon som inte glittrar

När jag mår bra ska jag..
Jag vet inte hur många gånger jag sagt den meningen, eller tänkt den. “När jag mår bra”. Som att må bra är en destination dit en kommer och sen stannar, där allt är som en önskar.
Jag tänkte ofta att det skulle komma en dag då allt var löst och jag skulle må bra. Kanske grundande det sig i att jag under större delen av mitt liv inte mått bra och därför inte hade någon uppfattning om vad just detta tillstånd “må bra” menades. För ja, jag såg det som ett tillstånd. En plats. Destination. Något att sträva efter och med triumf ta mig dit.
Det finns så mycket förväntningar och normer kring när en bör må bra, hur det är att må bra och så vidare. Det förutsätter att alla människor är likadana och fungerar på samma sätt, men det gör vi ju inte, vi är alla skilda individer. Olika förutsättningar, tankar och känslor. Hittade ett citat i ett gammalt anteckningsblock som passar så perfekt;
Varje individ är något vi icke kan uttrycka i ord. Vi är inte ord på ett papper med samma innebörd och vi behöver därför olika saker. Olika mycket tid.
Jag kommer ofta på mig själv med att tänka, om bara mina ögon glittrar, då mår jag bra. Jag kan säga exakt den perioden då saker på nått sätt föll på plats inom mig och jag förstod innebörden av mitt långa arbete med mig själv. Då jag kände att, nu mår jag bra. Jag kan också säga exakt den dagen då jag insåg att det inte är rosa moln och glittrande ögon hela tiden, och den rädsla det bar med sig. Skulle jag börja må dåligt igen? Det kändes som att det skulle vara det största misslyckandet någonsin. Jag som nyss lärt mig hantera ångest, känslor och tankar och därav kände att jag mådde bra, skulle jag må dåligt igen? Det fick inte hända. Absolut inte. Jag minns hur jag ställde mig framför spegeln flera gånger för att se om ögonen glittrade, men de gjorde sällan det. Det kändes som ett så stort misslyckande, jag skulle ju vara den där som började må bra och alltid mådde bra. Och av någon anledning hade jag kopplat glittrande ögon till att må bra, utan att förstå att de inte alltid behövde göra det.
En del av mig är fortfarande rädd för ögon som inte glittrar. Men en större del vet att det finns dagar när jag känner lycka då de glittrar så där fint. Eftersom vi alla är olika vet jag inte hur just du funkar, men mina ögon är ofta trötta, men ändå fulla av liv.
Om någon frågar hur jag mår svarar jag för det mesta ett automatiskt jag mår bra men utan att egentligen reflektera över vad de orden innebär för just mig. Jag vet nu att det inte är en destination, ett slutmål. Ibland känns det skrämmande och stort, att det inte finns ett slut och andra dagar känns det som frihet. För att må bra för mig handlar om att vara den jag är och tillåta mig själv att vara mig. Att inte stressa fram känslor, att låta dem finnas och ta hand om dem. För mig har det varit en viktig del i att hantera starka känslor som sorg, ångest och lycka. Men också att sluta värdera känslor efter hur samhället värderar dem, sluta se vissa som positiva och vissa som negativa. Det blir för mig att trycka undan delar av den jag är och det jag behöver uttrycka.
Så.. när jag mår bra ska jag… finnas, som den jag är.
//Hanna, medlem Tilia