Framtiden – full av möjligheter och just därför så otroligt läskig

Framtiden; så full av förhoppningar, drömmar och planer. Men kanske också krav, deadlines, press och ångest över det man inte kan förutspå. Jag har alltid burit på en framtidsoro, en oro över hur mitt liv skulle se ut. Då var jag oroad över hur mitt liv skulle se ut nu, och nu är jag oroad över det som ligger framför mig.

Min situation nu är inte alls som jag förut tänkte att den skulle vara, det jag har upplevt var i princip otänkbart för den yngre versionen av mig; den versionen som alltid hade en strategi, en plan, ett detaljerat schema över vad som skulle göras och när. Det kom en dag då min plan inte längre följdes steg för steg, och en dag när det inte längre spelade så stor roll. 

Ja, jag var orolig då och jag är orolig nu. Jag väntade på att allt skulle falla på plats men så blev det inte riktigt. Det stod ju i schemat  – livsplanen – så om jag väntade tillräckligt länge kanske saker skulle bli lika perfekta som jag tänkte att de skulle bli, eller hur? Nej, riktigt så var det inte och just när jag insåg att jag inte kunde forma min framtid efter vilja – eller säkerställa slutresultatet- då växte oron ännu mer. När saker jag aldrig hade kunnat förutspå kom min väg, då frös jag. Jag blev alldeles överväldigad, tänkte att hela min värld skulle gå under. Ett tag kändes det som att den hade gjort det. Oron blev tillslut så stor att jag inte orkade vara orolig längre. Många dagar har jag velat ge upp alla mina mål och förhoppningar just på grund av den ständiga oron. Det låter illa, men det faktum att hela min plan gick i kras blev tillslut min utväg från tyngden av all oro som vägde på mitt bröst; den tyngden som alltid gjorde det så svårt att andas, att finna andra möjligheter. 

Jag önskar att jag idag kunde tala till den unga flickan som kämpade sig igenom de allra värsta av mina orosdagar. Om hon bara kunde få höra hur allt har blivit och om allt jag gjort sedan dess skulle hon nog vara lugn. Det har varit en lång väg hit och jag vet att även om saker och ting är annorlunda så hade hon varit stolt. Även om jag inte uppfyllde allt som hon förväntade sig av mig har allt blivit bra ändå. Jag tänkte alltid – och det händer att jag fortfarande tänker – att allt är avgörande, att allt spelar så himla stor roll. Men om jag tar mig tiden att blicka tillbaka kan jag se nu – efter att alla ångestmoln skingrat sig – att det faktiskt inte är så. Det finns alltid en annan väg att gå och det var inte förens efter att alla tänkbara vägar blockerades för mig som jag tvingades komma till den insikten. Även om det var otroligt jobbigt är jag oerhört tacksam över att nu veta det, och finna trygghet i den tanken. 

Som sagt, oron ligger till viss del kvar och det kommer den säkert alltid att göra. Men den är inte alls lika tung att bära på, och den kommer inte längre vara det som hindrar mig från att ta risker. Jag önskar att jag visste då att allt skulle lösa sig, att allt i slutändan kommer bli okej. Även fast jag nu har förstått det så glömde jag det igår, det kommer säkert en stund imorgon när jag glömmer det, och ännu fler stunder framåt i tiden när oron hälsar på igen. Jag har lärt mig att acceptera den, att istället för att låta den tvinga mig in i ångest och uppgivenhet, låta den motivera mig. Om jag blir orolig över något försöker jag komma på så många back-up planer som möjligt. Om plan A inte går vägen så har jag funnit andra sätt att gå tillväga och när jag inser att det finns så många utvägar, då behöver jag inte längre vara lika rädd. Det var oerhört svårt i början att se förbi det målet som först var planerat, men när den tröskeln var passerad släppte oron sakta men säkert. Alla alternativ blev den oas som gav mig lugn, och det hoppas jag att de kanske kan bli för dig också.

Foto: Jon Tyson via Unsplash

______________________________________________________________________________________

Detta är ett blogginlägg skrivet av en av våra volontärer, Chanelle. Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som känner att du behöver oss.