“Från att fokusera mycket på prestation så landade jag för några år sedan i MITT viktiga”

85-åringen

Titeln rimmar kanske inte med åldern på dig som läser detta <3 men det här inlägget handlar om vår inre 85-åring. I vårt numer individualistiska samhälle uppmuntras vi ständigt till att prestera i skolan, hitta drömjobbet, leva upp till ideal både på ut- och insidan, följa normer och regler som inte alltid passar oss, förverkliga oss själva och helt enkelt leva efter en mall som varken är töjbar eller anpassad för alla.

När vi får mycket påtryckningar utifrån, från vår omgivning, vårt samhälle så kan det vara svårt att bena ut vad som är viktigt för just en själv. Alla valmöjligheter och beslut som ska fattas varje dag, hur vet jag om det är min inre röst som styr mina val eller om det är just omgivningens förväntningar på mig?

Det är förstås inte en lätt fråga att svara på. Därför tänkte jag berätta om en övning. Kanske skulle den kunna fungera som en liten vägledare. Den kommer såklart inte passa alla, för lika lite som att omvärldens mall passar oss alla, lika lite passar en övning oss alla. Men hjälper den någon att andas lite lättare eller få lite nya perspektiv så vore det förstås väldigt fint <3. 

Övningen syftar inte till att öka pressen att prestera eller att ”välja rätt”, utan att vägleda till vårt inre viktiga, att sortera ut vilka tankar som är våra egna och vad som är omgivningens förväntningar på oss.

Hoppas att er 85-åring ger er några nya tankar, framförallt era egna.

Så här går övningen till:

Sätt dig i lugn och ro och fundera på dig själv som du skulle vilja vara som 85-åring. Skriv ner det du tänker, som stödord eller som en berättelse. Var är du? Hur är vädret? Vilka människor har du omkring dig? Vilken typ av historier berättar du om ditt liv? Försök att vara så konkret som möjligt och låt det ta tid. Om du tröttnar kan du avbryta och fortsätta någon annan gång när du är mer inspirerad. Det viktiga är att bilden du ser framför dig känns bra för dig.

När du har fått ner orden på papper tar du dig en ny funderare. Vad kan du göra nu, idag, för att öka chanserna att bli den 85-åring du vill vara? Behöver du en utbildning? Behöver du mer eller mindre pengar? Behöver du mer tid till vissa saker, och mindre tid till andra? Skriv ner dem också, och ta tid på dig här med.

Det här är din måttstock. det är det enda som är viktigt. Och ofta säger den helt andra saker än det vi vanligtvis tänker på.

(Övning hämtad från Nina Åkestams bok ”Meningen med hela skiten”)

För mig var denna övning en riktig ögonöppnare, från att fokusera mycket på just prestation så landade jag för några år sedan i mitt viktiga. Min inre tant behöver vara modig, inte som en prestation utan för att hon ska kunna göra det hon brinner för. Det krävdes mycket mod för mig att tex våga ställa mig upp och prata inför folk och just det modet öppnade en ny värld för mig.

Däremot tycker inte min 85-åring att mod innebär att pusha gränser som det enda sättet att utvecklas eller att må bra på. Hon säger istället till mig att stanna upp, vara här och nu och att jag duger precis lika bra utan att jag ständigt ska utmana mig och mina rädslor. Hon är snäll mot mig, visar hur snällhet är något som behövs både mot mig själv och mot andra. Och hur mycket kärlek det föder! 

Det är inte alltid så enkelt eller så tydligt, men jag har gjort denna övning många gånger och vid olika tillfällen får jag olika svar, men det jag vet är att svaren är mina.

//Anna-Karin, Tilia Östersund