“Jag förstår inte hur jag INTE ska oroa mig för vad som kommer hända”

En berättelse från en person som har känt sig orolig inför framtiden

“Var i nuet” säger alla. “Sluta oroa dig så mycket.”

De säger det som att det var en självklarhet, men jag förstår inte hur jag INTE ska oroa mig för vad som kommer hända.

Jag kan tänka på hur skönt det var att vara liten, när tiden saknade rymd och allt flöt ihop. När sommarlovet var en hel evighet, och helgerna dök upp lite då och då fyllda med lek och att gå upp tidigt för att sätta mig framför tecknat tills familjen vaknade. Drömmarna om att bli delfinskötare, polis, brandman, eller president fick finnas där utan att ifrågasättas. Det var ingen som påpekade att jag behövde vara vältränad för att komma in på polisutbildningen. Det var ingen som sa allt som behövde göras för att möjligheten skulle finnas.

Sedan blev jag äldre, och det gick inte att stanna kvar i bubblan. Det kändes som att alla runtomkring mig; lärare, föräldrar, släktingar, främlingar, alla påpekade att jag behövde ha en baktanke med allt. “Du borde sommarjobba, så du har något på ditt CV att visa upp när du söker jobb. Och välj något som ser bra ut på CV:t också. Ta inte vad som helst.” Jag förstod inte hur jag skulle kunna hitta ett bra jobb, när ingen ville anställa en 14-åring. Hur skulle jag redan då kunna veta vad som skulle ge mig fördelar som 20-åring?

Jag var livrädd för att välja fel gymnasium. Det fanns mängder av spännande program, som var inriktade på mina intressen. Jag ville så gärna gå på ett djurgymnasium, för det var min dröm att få ha med mig hunden till skolan. Den drömmen var dock inte tillräckligt hållbar inför  framtiden, för andra sa att det inte ledde mig någonstans att gå på naturbruksgymnasium. Och jag lyssnade – för framtiden var hela tiden viktigast.

Det känns som att om jag gör fel val, allt från att välja ett språk i årskurs sex, gymnasieprogram i nian, individuellt val i tvåan, eller bara vilken aktivitet jag går på, så kommer det påverka alla mina möjligheter som 40-åring. Jag blir  tvungen att väga allting – skulle det vara bättre för mig som vuxen att lära mig piano för att det är kul, eller gå en kurs i franska för att jag verkligen måste kunna det utöver spanskan för att kunna bli diplomat?!

Det blir så många val, och att varje val känns livsavgörande. Jag är så orolig för att förstöra alla mina chanser som vuxen, för jag vill ju att min framtid ska bli bra, och tillslut blir det nästan omöjligt att fatta större beslut än vilken mat jag ska ta till lunch i rädsla för att det ska bli “fel”.


Känner du igen dig i känslan?

Vi tror inte så mycket på tips, råd och att bli tillsagd: “Så här ska du göra!”. Metoder och färdiga lösningar ger sällan svar för alla. Allmänna råd är ofta lika med ohållbart. Vi är alla individer. Men ibland behöver vi en liten hint om vart en kan börja att läsa och utforska. Hur vi ska tänka. Vilken hjälp framåt det finns.

Läs mer om oro inför framtiden här!


Text & bild:  © Föreningen Tilia

Foto: