“Jag gick runt i flera år utan att förstå att jag hade låg självkänsla”

En berättelse från en person som har haft låg självkänsla

Varje gång något hände, slog jag på mig själv. Varje gång jag möttes av någon som var besviken på mig, gick jag sönder. Varje gång jag inte lyckades med det jag tänkte mig, trodde jag att alla skulle hata mig. Om jag öppnade upp mig för någon, och hen inte svarade lika kärvänligt som jag egentligen behövde, trodde jag att personen var arg på mig och tänkte genast att jag inte var värd något.

Jag kände aldrig att jag gjorde tillräckligt. Det handlade inte om att jag hade en massa prestationskrav, för jag brydde mig egentligen inte om att det skulle vara ett A på allt, det skulle bara vara tillräckligt bra, och det var det aldrig. Jag var så rädd för att andra skulle tycka att det jag gjorde eller den jag var inte dög, att jag skulle få dem att störa sig på mig, att jag skulle vara i vägen, att jag skulle vara den som fick dem att utbyta konstiga blickar när jag gått. Jag vågade inte säga vilken musikstil jag gillade, för det var för stor risk att jag tyckte om fel.

När jag var med kompisar och de ville göra något jag inte ville, vågade jag inte säga ifrån. Jag ville så gärna att de skulle tycka om mig, men trodde inte att de skulle kunna göra det om jag sa något utan att tänka efter. För det var exakt det jag gjorde, i varje situation. Tänkte noga efter, försökte aldrig mig på att säga något som i mitt huvud verkade roligt om jag inte var helt säker på att de skulle skratta.

Jag kände mig så bunden, samtidigt som det kändes som att jag inte hade något som höll ihop mig. Jag visste inte var jag hade mig själv i förhållande till andra, hur de såg mig, eller hur jag betedde mig i deras ögon.

Alldeles för ofta hamnade jag i situationer då jag blev helt nollställd och kände hur oron steg inombords. Vad menade mamma med att sätta en punkt istället för ett utropstecken i SMS:et? Är hon arg på mig nu? Vad kan jag göra för att göra henne glad? Ska jag gå och köpa en bukett blommor? Skynda mig hem och städa hela huset?! Det som från början bara var en liten fundering blev snabbt hela sanningen, och när jag träffade henne någon timme senare var det som att jag skämdes i varje cell av min kropp. Jag vet inte vad jag skämdes för, men det åkte hela tiden tillbaka till att jag inte dög, att jag hade gjort fel, och att jag borde göra bättre nästa gång. Inte att jag skulle göra allt perfekt, men i alla fall inte så att andra tyckte att jag borde gjort mer.

Känner du igen dig i känslan?

Vi tror inte så mycket på tips, råd och att bli tillsagd: “Så här ska du göra!”. Metoder och färdiga lösningar ger sällan svar för alla. Allmänna råd är ofta lika med ohållbart. Vi är alla individer. Men ibland behöver vi en liten hint om vart en kan börja att läsa och utforska. Hur vi ska tänka. Vilken hjälp framåt det finns.

Läs mer om låg självkänsla här!

Foto: