Vanliga frågor och svar
Vad är Tilia?
Tilia är en ideell organisation som arbetar för ungas psykiska hälsa. Vi lyssnar på unga och finns stödjande på det sätt de själva önskar. Vi är ingen behandlande verksamhet, men fungerar som trygghet, stöd och/eller är ett komplement till vård. Tilia riktar sig till alla unga, oavsett könsidentitet och oavsett var i Sverige en bor. Mer om oss.
Varför startades Tilia?
Grundare Annso Blixt hade under några år tidigare engagerat sig ideellt som volontär i andra stödverksamheter samt arbetat inom ätstörningsvården och skolan där hon hörde vad unga ville ha och behövde. Upplevelsen var att det befintliga stödet inte fanns där på ungas villkor och hon upptäckte ett glapp i samhället som ingen tog ansvar för. Vård- och stödverksamheter både i det offentliga men också i det civila stängde på helger och lov. Det fanns endast en killjour i förhållande till de sextio tjejjourer i landet. Som svar skapade Annso år 2012 föreningen Tilia som idag finns tillgänglig 365 dagar om året för unga med psykisk ohälsa, rikstäckande och som vänder sig till alla oavsett könstillhörighet. Läs mer om bakgrunden här.
Vad är Tilias unicitet?
Tilia skiljer sig från övriga aktörer i samhället på flera sätt.
Vår unicitet är främst:
- Vi specificerar vår stödverksamhet utifrån den oro-, ångest- och stressrelaterade psykiska ohälsan och utgör en lättillgänglig stödverksamhet
- Tilia vänder sig till alla unga oavsett kön
- En kan söka stöd hos oss även över 18 års ålder (upp till 30 år)
- Vi finns tillgängliga för personligt och medmänskligt stöd, vi är inte bara en logga
Vem kan söka sig till er?
Hur arbetar Tilia?
Vår vision är att alla unga ska veta vad psykisk (o)hälsa är och hur en får stöd.
Vi arbetar via våra två verksamhetsben:
- Mellantinget, stödjande verksamhet riktad till unga
- Förändrande arbete, genom föreläsningar och att påverka beslutsfattare, riktat till vuxna
Hur hjäper ni unga som kontaktar er?
På flera olika sätt, stödverksamheten är uppbyggt på ungas önskemål om vad som tidigare saknats i samhället. Det är den största och alltid prioriterade delen i vårt arbete. Vi finns tillgängliga 365 dagar om året som ett medmänskligt stöd, detta sker utifrån olika former. Vi arbetar med att sänka trösklar och få fler unga att våga söka stöd tider i livet som känns tunga. I den inledande fasen vänder sig unga till oss ofta genom:
- Hemsida: känslor om
- Tiliabloggen
- Tiliapodden
- Sociala medier
- Eller att en träffat oss under några av våra föreläsningar
Vi har all respekt för att en person som behöver stöd vill “lära känna oss” lite först vilket ofta görs genom ovanstående. När kontakt sedan tas görs det genom vår stödverksamhet som består av:
Vad för ohälsa får ni möta?
Hur många killar söker sig till er?
Vilka åldrar söker sig till er?
Åldrarna 16 – 24 år är mest förekommande, även om vi möter yngre och äldre än detta också.
Vem är den typiska personen som söker sig till er?
Målgruppen unga med psykisk ohälsa som söker sig till Tilia är förmodligen det mörkertal samhället inte förmår nå, alternativt de unga som inte vågar söka hjälp i det offentliga. Vi möter också de ungdomar som sökt hjälp men inte känner att de blivit bemötta på ett bra sätt. Precis som inledande text berättar om har det tidigare saknats ett mellanting. För att förstå vilka barn och unga vi möter behöver vi först berätta vad det mellantinget innebär.
Till att börja med, vittnar vår målgrupp om att de önskar en mer lättillgänglig stödverksamhet. Detta om en mår dåligt, men inte är tillräckligt sjuk för insatser inom sjukvården. Mellantinget för oss, innebär också att vara den öppna dörr, som främst ser till människan som behöver en utsträckt hand och inte fokuserar på diagnoser eller sjukdom i första hand, inte heller kön eller sexuell läggning. Du är inte vad du gör, vilken diagnos du har eller vilket kön du är – eller inte är – född med.
Ett annat problem i Sverige idag är, precis som många av våra ungdomar själva uttrycker det: ”Du måste vara frisk för att kunna vara sjuk.” När de väl vågar söka hjälp finns inte alltid kunskapen hos vuxna om psykisk ohälsa och ungdomarna tvingas kämpa för att få rätt hjälp. Kämpa för att visa på hur dåligt de mår i själen, det där diffusa som andra kan ha svårt att se. Tyvärr skuldbeläggs då ofta individen när det egentligen rör sig om strukturella problem, vilket i sin tur kan leda till ytterligare ökad ohälsa. Det kan till och med som vuxen vara svårt att förstå byråkrati och myndighetsspråk. För ett barn eller en ungdom, som dessutom inte mår bra och kan fokusera är det i många fall en omöjlighet att förstå vart en kan söka sig.
Många av de ungdomar vi möter vittnar till råga på allt om ett allt hårdare samhällsklimat. Färre vuxna som finns där, som verkligen lyssnar och som förstår. Reaktionen på det allt hårdare samhällsklimatet blir destruktiva tillvägagångssätt för att kunna hantera sin tillvaro. Ofta letas desperat svar på frågan ”Varför mår jag inte bra, jag som har ”allt”? Ett febrilt sökande efter svar som kanske inte ens finns och som i sin tur leder till leder till ännu större skuld och skam och i förlängningen förvärrad psykisk ohälsa. ”Det finns säkert någon annan som behöver hjälpen mer än mig” är en vanligt förekommande fundering vi möter.
Vi möter alltså alla de som inte vet varför de mår dåligt, men behöver trygghet, stöd, vägledning. Till de som varit utsatta för yttre omständigheter och behöver gå vidare i anmälningar alternativt de som inte fått den vård de har rätt till och behöver hjälp med det.
Vi välkomnar alla, men möter vi ungdomar som behöver mer stöd än vad vi kan erbjuda hjälper vi dem vidare – både i kontakt med vård eller andra myndigheter. Vi är även väldigt glada att kunna rekommendera andra jättebra organisationer som arbetar med olika inriktningar kring psykisk ohälsa. Har en föräldrar med missbruk eller psykisk ohälsa som påverkar en själv finns Maskrosbarn. Behöver en hjälp med frågor som inte går rätt till finns Barnrättsbyrån. Har en självmordstankar rekommenderar vi varmt våra vänner på Mind. Alla är jättefina organisationer som vi känner väl och som vi vet hjälper många. Vi är dock försiktiga med att bolla runt ungdomar då detta är något som de själva uttrycker är vanligt förekommande inom vården. Därför är vi måna om att vi vet att det finns trygg hjälp dit vi hänvisar.
Varför mår unga dåligt?
Många unga som vänder sig till Tilia, berättar om skammen över att inte ha ett “varför” – vilket är något vi behöver förhålla oss till då vi svarar på denna fråga. Behöver ett “varför” finnas?
Det går heller inte att generalisera och hitta ett enstaka varför, då det finns lika många orsaker som det finns individer som lider av psykisk ohälsa. I kontakt med unga ser vi dock en genomgående gemensam faktor: bristande självkänsla. Prestationssamhället vi lever i skapar även konsekvenser: att många identifierar sig med vad dom gör, presterar eller hur de ser ut. Detta är en riskfaktor för unga – att sitt värde och sin existens grundas på vad en gör. Därför jobbar vi mycket med att stärka ungas självkänsla, så att en kan stå emot samhällets krav, och se sitt värde för den en är, och att det värdet är oberoende av det jag gör/inte gör.
Vi kan som sagt inte besvara frågan ”varför?”, men något vi ofta återkommer till är att när samhället sviker söker unga det destruktiva. Det handlar om ungdomar som känner sig så utsatta och uteslutna i samhället att de i brist på stöd desperat söker trygghet och sammanhang i destruktivitet. Destruktivitet som kan riktas både mot andra och en själv. Ett svek av samhället kan vara många olika saker, så som dåligt bemötande i skolan, att vård inte finns efter behov, samhällsideal med mera.
Varför ökar den psykiska ohälsan bland unga?
Vi kan inte vara säkra på att den psykiska ohälsan faktiskt ökar, eller om den stigande statistiken faktiskt är en effekt av att fler och fler vågar söka hjälp. Vi tror att öppenheten och samtalen om hur vi mår har förändrats, och det är viktigt att vi vågar prata om psykisk ohälsa för att ta bort det stigma och tabu som tyvärr fortfarande finns kvar. Dock resulterar det i en stigande statistik. En annan intressant aspekt i frågan är vem/vad som egentligen är friskt respektive sjukt. Vi ser psykisk ohälsa även som en reaktion på ett sjukt samhälle.
Hur minskar ert arbete utsatthet och marginalisering för unga med psykisk ohälsa?
Det finns en gemensam nämnare hos alla unga vi möter, och det är att de känner sig svikna, förminskade och blir inte lyssnade på i kontakt med vuxenvärlden. Ofta har de förlorat förtroendet för sin omgivning, vågar inte söka hjälp eller har dåliga erfarenheter av tidigare vård, vilket inte är obefogat. Bemötandet och synen på unga är idag många gånger inte så som vi önskar den skulle vara, och den vård som erbjuds i samhället motsvarar inte alltid ungas behov. Att situationen ser ut som den gör är dock inte konstigt, eftersom samtalen oftast förs över huvudet på barn och unga – det talas OM dem, men inte MED dem. Trots att det är de unga som sitter på svaren och är experter på sin egen situation stängs de ute, berövas makt och blir diskriminerade p.g.a. ålder. För oss är det därför en självklarhet att verksamheten styrs av unga. Det är grunden till att minska marginaliseringen, och i vårt opinionsbildande arbete kämpar vi för att få resten av samhället att börja lyssna. Därför är Tilia årligen på plats på Almedalens politikervecka tillsammans med våra unga. Vi lyfter även deras röster i podd, blogg, kampanjer, samt Dagen för ungas psykiska hälsa som är en temadag i almanackan.
Vi har ett pågående samtal med politiker och beslutsfattare, vilket vi ständigt strävar efter att utveckla.
Just nu arbetar vi med Ungas beställning till samhället, där en viktig del är vår namninsamling för att införa psykisk hälsa i läroplanen, där vi i dagsläget närmar oss 25 000 underskrifter. Skriv på här!
Arbetar ni förebyggande mot psykisk ohälsa hos unga?
Vi arbetar förebyggande genom workshop i självkänsla för ungdomar samt att vi är ute och föreläser om Tilia och psykisk ohälsa (då även för vuxna om bl.a. bemötande).
Av en del ses även vår stödjande chatt som en förebyggande insats, genom att fånga upp psykisk ohälsa i tid och inte utvecklas till psykisk sjukdom.
Även vårt påverkande arbete för en bättre vård och skola kan ses förebyggande för kommande generationer.
På vilket sätt arbetar ni för att unga ska få förtroende att våga söka sig till er?
Vi arbetar med att försaka sänka trösklarna så mycket vi bara kan, för att unga ska våga söka hjälp. Att kontakta en myndighet eller kurator kan kännas stort och övermäktigt. Däremot, att ge sig ut på nätet är något unga redan gör, så där finns vi i stor utsträckning. Vi arbetar dessutom relationsskapande och genom att visa vilka vi är här bakom loggan på Tilia. Vi är människor, precis så som de barn och unga som söker sig till oss. Vi är mer lika än vad en kan tro och med det möts vi.
Vi inkluderar unga som referensgrupper i allt vårt stöd, just för att anpassa verksamheten efter ungas önskemål och behov. Vi sänker även trösklarna genom att våra volontärer presenteras med bild, information och namn på hemsidan.
Som ideell föreningen har vi dessutom ingen anmälningsplikt. Vi möter många unga som berättar om rädslan att till exempel skolans elevhälsa ska berätta för föräldrar om de söker sig dit. De förblir därför tysta och bär sin ohälsa inom sig, i motsats till att kontakta oss som ideell förening där vi garanterar att vi aldrig kontaktar föräldrar över någon huvud.
Alla volontärer har egen erfarenhet av psykisk ohälsa/eller närstående, vilket också kan bidra till att det finns en ökad känsla för att våra volontärer förstår vad den stödsökande genomgår. Det kan vara nog så svårt att söka hjälp för sin psykiska ohälsa och orken att försöka förklara och övertyga finns inte alltid, då kan för-förståelsen från våra volontärer vara en hjälp.
Varför är psykisk ohälsa ett ämne som är svårt att prata om?
Vi anser att det handlar om normer och värderingar, till exempel genom att samhället har målat upp en bild av att stark är att inte må dåligt, och att svag är att må dåligt. Dessutom att vi inte ska vara svaga utan bara starka. Det gör det svårt för vissa att prata om känslor och mående. Det är även viktigt att vi pratar om psykisk ohälsa eftersom det dels fortfarande tyvärr finns stigma och tabu kring ämnet. Om vi pratar mer om ämnet och sprider kunskap så ökar förståelsen och vi kan avdramatisera att det är något fel eller konstigt. Utan är något som faktiskt kan drabba alla. Och att det är helt okej – både att må dåligt och att våga be om hjälp.
Det kan också handla om okunskap i att en måste vara en expert för att kunna möta en person som mår dåligt. Det stämmer inte. Våga fråga, våga lyssna, våga vara en medmänniska. Våga stanna kvar för en person som inte mår bra, för det händer oss alla någon gång i livet.
Vad har unga själva för uppfattning gällande bemötande?
Sidan senast uppdaterad: 2021-02-18
