Prestationsångest
En berättelse från en person som har upplevt prestationsångest
Under flera år var prestationsångest en stor del av mitt liv. För mig kändes allting som en tävling som jag var tvungen att vinna om och om igen. Jag tävlade i allt från att ha högst betyg i skolan och dansa bäst på balettlektionerna, till att se snyggast ut och ha flest vänner. Jag ville vara den duktigaste, den trevligaste, den starkaste, den smartaste, den mest perfekta av alla. Genom att prestera bättre och bättre hoppades jag innerst inne att jag tillslut skulle bli nöjd med mig själv och känna mig tillfreds med livet.
Efter ett tag började jag dock inse att bättre prestationer inte gjorde mig ett dugg lyckligare – snarare tvärtom. För varje gång jag lyckades med en prestation så upplevde jag att kraven ökade på att jag skulle prestera minst lika bra nästa gång. Det hela blev till en ond spiral som gjorde mig närmast besatt av att ständigt vara bäst och duktigast. Om jag inte lyckades prestera så som jag ville kunde det leda till att jag kände stark ångest och självhat. Mina höga krav kom framförallt från mig själv, men efter ett tag började även min omgivning förvänta sig att jag skulle vara högpresterande. Jag hamnade ofta i rollen som ”den duktiga”, vilket ledde till att jag kände mig ännu mer pressad och stressad över att ständigt försöka prestera på topp. Vem är jag när jag inte är ”hon som har A i alla ämnen” eller ”hon som är så bra på balett” eller ”hon som är så ambitiös och duktig”? När jag ställde dessa frågor till mig själv insåg jag att jag saknade svar – jag hade helt enkelt ingen aning om vem jag var bakom mina prestationer.
För att bryta detta behövde jag märka vad som hände om jag misslyckades. Exempel: I skolan var ett av mina mål länge att vara ”den perfekta eleven” som alltid kommer i tid, får högst betyg, räcker upp handen oftast, och så vidare. På grund av detta var jag bland annat väldigt rädd för att komma för sent. När jag ville minska min prestationsångest bestämde jag mig därför för att jag en gång per månad medvetet skulle komma fem minuter sent till en lektion. Första gången jag gjorde detta skapade det väldigt mycket ångest, men efter ett antal förseningar kändes det inte lika jobbigt längre. Därefter gick jag vidare genom att försöka delta på en hel lektion utan att en enda gång räcka upp handen för att svara på frågor. Några andra utmaningar jag testade var att låta mitt rum vara stökigt några dagar, gå osminkad i skolan ibland, och plugga lite mindre än vanligt till vissa prov. Ju fler gången jag utsatte mig för rädslan över att misslyckas, desto mindre jobbigt kändes det. När jag hade klarat de mindre utmaningarna vågade jag gå vidare till de större rädslorna, vilket gjorde att prestationsångesten till slut minskade ännu mer.
Den ständiga tävlingen om att prestera bäst på alla sätt – det var en tävling som jag omöjligt kunde vinna. Att förlora tävlingen och försöka riva prestationsångestens murar kändes ibland extremt jobbigt. Men att förlora tävlingen är också något av det bästa jag har gjort. För när jag hade förlorat tävlingen kunde jag i stället vinna ett val. Jag vann valet att sluta leva för att vara perfekt och börja leva för att må bra. För mig är det valet något jag aldrig ångrar.
Känner du igen dig i känslan?
Årligen anordnar vi ett läger med Föreningen Tilia. Vi brukar då skriva upp ordet ”prestation” på tavlan. Därefter får de unga som deltar på lägret skriva sina spontana tankar på tavlan.
Vi har aldrig under årens lopp varit med om att någon har skrivit något positivt ord kopplat till prestation. Det har alltid landat i att prestation hör ihop med.
Ångest.
Prestationsångest.
Tänk att vi lever i ett sådant samhälle. Att vi blir stressade av att vi måste prestera så till den gräns att det ger oss ångest. Det är därför ett himla viktigt ämne att belysa och prata om. Och prestationsångesten har visat sig ligga och pyra ut och förpesta delar av livet för många.
Jag behöver vara en perfekt son, dotter, syster, vän. Jag måste prestera på topp i skolan för annars vet jag inte vem jag är. Jag identifierar mig med min idrott. Sociala medier ger mig prestationsångest. Och så vidare.
Med lite eftertanke är det kanske inte så konstigt att så många känner prestationsångest. Det är liksom inte någons fel. Titta bara på skolan, där individer ska sträva efter att hela tiden få betyg på prestationer. Detta under en tid då man som mest formar sin identitet och är sårbar. Dessutom handlar aldrig uppgifterna om att alla ska nå fram. Nej, klarar man sig själv, då räknas det som bra. Då skapas ett väldigt individualistiskt samhälle. Det är väl inte hållbart alls?
Det vi vill säga med den här texten är att du inte ska klandra dig själv. Det är förmodligen strukturer runt omkring som lett dig hit. Eftersom du lett dig hit, kan du också leda dig bort från det.
Kanske några steg på vägen?
Vi tror inte så mycket på tips, råd och “så här ska du göra”-grejjer. Metoder och färdiga lösningar ger sällan svar för alla. Allmänna råd är ofta lika med ohållbart. Vi är alla individer. Men ibland behöver vi en liten hint om vart en kan börja att läsa och utforska. Här har vi därför listat några av våra favoriter för oss, som hur en kan tänka, förslag på böcker och poddar. Vi hoppas att de kan hjälpa dig som ytterligare pusselbitar på din resa.
Tankesätt
- Ett jättebra första steg mot att bli fri från prestationsångest är att bli medveten om att den existerar. Börja reflektera över vilka krav du har på dig själv, ifrågasätt om kraven verkligen är rimliga och vad finns det frånkopplat omgivningen som du har i dig själv som gjort att du hamnat här?
- Fundera på varför det känns så viktigt att prestera, varför så mycket ångest kommer när du inte kan leva upp till förväntningarna på dig själv.
- Nästa steg kan vara att våga misslyckas. Detta kan kännas jobbigt och ta tid att lära sig. Rädslan för att misslyckas med saker är en vanlig större del för många gällande prestationsångest. Genom att medvetet utsätta sig för misslyckanden kan du möta rädslan, känna hur den känns, titta lite på den. Kanske ge den mindre spelrum. Och bli fri från den.
- När prestationsångest inte längre är en större del av vardagen börjar ett stundtals jobbigt men ofta spännande arbete med att försöka lära känna sig själv och hitta personen som finns bakom alla prestationer. Påminn dig själv om att försöka stanna upp och känna efter, var snäll mot dig själv och kom ihåg att det är okej att det kan ta tid att bli vän med sig själv.
Böcker
- Våga vara operfekt. Brené Brown
- Mod att vara sårbar, Brené Brown
- Good enough. Elizabeth Gummesson
- Ledaren utan titel. Robin Sharma
Poddar
Tiliapodden #38: Prestationsångest (kommer i april 2018)
Sommar i P1: Carolina Klüft. Om självkänsla bortom prestationerna
Tidigare bloggat om prestationsångest hos Tilia:
En morgon kan prestationen vara att ta sig upp ur sängen, en annan att springa milen
Behöver du stöd?
Kontakta oss på stod@teamtilia.se eller logga in i vår chatt här på hemsidan, som är öppen 21 – 22:30 varje kväll! Det är flera av oss som sitter i chatten som upplevt prestationsångest, på olika sätt. Om det innebär ett lidande, logga in hos oss. Vi kan tillsammans bolla olika alternativ för just dig att kunna hantera det du känner.
Text & bild: © Föreningen Tilia
Text: Skriven av en eller flera unga personer, som själv har haft prestationsångest. Tycker du att något saknas på denna sida? Maila gärna oss och bidra du med: hej@teamtilia.se
Illustration: Jackie Stål
