Sårbarhet – svaghet eller mod?

Sårbarhet gör ont; sårbarhet kan skada dig; gör dig aldrig sårbar för då kan du råka illa ut. 

– Så såg min inställning till sårbarhet ut under en lång tid. Väldigt ofta finner jag att jag fortfarande hamnar i de tankebanorna. Att göra sig sårbar inför andra är otroligt läskigt, sårbarhet river murar och kan av erfarenhet utsätta en för andras dömande, skam och förödmjukelse. När jag har känt mig sårad är naturligtvis det sista jag vill att uppleva; mer smärta. Av instinkt gör jag då allt jag kan för att undvika att bli sårad igen och undviker därmed att göra mig sårbar. För varje gång detta mönster upprepades märkte jag hur det blev svårare och svårare att riva murarna.

Istället för att resa dessa murar som ett sätt att återhämta mig stod de nu stadigt konstant som en förebyggande metod. Vad jag då tänkte var genialiskt inser jag nu hade mer negativ än positiv inverkan på mitt liv.

Att sitta i mörkret bakom vallgravar och murar, att bara lyssna till sig själv och sina egna tankar, att aldrig våga släppa in ljus från någon annan; det drev mig till vansinne. Jag kände mig mer ensam än någonsin. Visst kände jag mig självständig och ståtlig när alla andra gick runt och bar på skam och hjärtesorg; men jag gick runt med ett hjärta minst lika tungt som alla andras, ett hjärta nedtyngt av tomheten, den kalla ensamheten.

Jag stod tillslut inför ett omöjligt dilemma, ett dilemma som jag förvisso hittade på alldeles själv, men ett dilemma likaså. Det var antingen att offra min värdighet och självständighet, eller att offra värme och närhet. Nu förstår jag att det inte alls behövde vara så drastiskt. Att göra mig sårbar inför andra behövde inte alltid innebära att inte vara självständig eller att ”ge upp min värdighet” – istället var det en möjlighet för mig att växa som person och lära mig av andra samtidigt som de fick lära sig av och om mig.

Att vara sårbar lät mig öppna upp om hur jag egentligen mådde och i sin tur fick det mig att känna mig mindre ensam och isolerad. Det var inte förens jag vågade öppna upp mig som jag kunde lära känna mig själv på riktigt, lära känna mina känslor och identifiera de delar där jag kanske behövde söka stöd av någon annan. Ibland behöver vi bara bli hörda och andra gånger behöver vi råd eller stöd.

Jag har märkt att sårbarhet kan hjälpa att lättare arbeta igenom ens känslor (snarare än att trycka undan dem). Sårbarhet främjade för mig god känslomässig och mental hälsa. Sårbarhet som oftast tros va en svaghet tycker jag är ett klart tecken på mod. Vi blir mer motståndskraftiga och modiga när vi omfamnar vilka vi verkligen är och vad vi känner. Att göra sig sårbar är ibland så ofattbart läskigt; och för dig som låtit dig själv bli sårad, jag hoppas att du kan se det mod som krävdes av dig för att det skulle ske.

Foto: Jeremy Bishop // Unsplash

______________________________________________________________________________________

Detta är ett blogginlägg skrivet av en av våra volontärer, Chanelle. Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som känner att du behöver oss.