Sol, snö & hagel. Vädret växlar som känslorna vårens första dag bär med sig

”Vårens första dag och jag vill va’ med, och jag vill va’ så med, så att jag kan se, att jag är en del av allt. Vårens stora dag och jag vill va’ med. Låt mig leva längre nu när jag kan se. Kom våren, kom skratten, kom tårarna om natten. Låt mig vara, låt mig vara lite till, jag är, jag är inte beredd att gå än.”

Tänker på Lalehs låt och tittar ut genom fönstret, vädret pendlar mellan sol, snö och hagel. Tänker att vädret växlar som känslorna vårens första dag bär med sig. Vår. Ordet i sig känns ljust, som att bättre tider kommer, men det skulle innebära att sol och gröna blad alltid var likvärdigt med att en mår bra. Så är det ju inte. För inget är ju lika med något annat. Allt är vad det är, i sig självt. 

Jag tycker om våren, värmen, fågelkvittret och de gröna bladen. Men det är samtidigt en tid av förväntningar och tankar inför framtiden. Sommarjobb, höst? Allt blir en enda röra. Men jag kan inte förneka det faktum att solens strålar gör mig lugnare, piggare och kanske lättare till mods. Vilket är svårt i sig för att med det kommer förväntningarna på att ta sig ut i solen, ”ta vara på soldagarna”! Allt verkar vara en strävan efter att göra något vettigt av sin tid, hela tiden. Men vem bestämmer vad som är viktigt för mig? Om det är något vi har så är det väl tid? Tid att vara, tid att andas. Jag tror vi får mer tid när vi stannar upp och gör det som passar oss bäst, kanske det är fullbokad kalender eller helt tom. Varje människa bestämmer själv, vad som är viktigt för en själv. 

I år är våren inte likt någon tidigare, allt är mer stilla, lugnare och tystare. Tänker att det ger mer existentiella tankar men samtidigt ett djupare lugn bortom den där vanliga samhällsstressen. Hela samhället har tvingats ned i varv och jag kan tycka att det känns i luften. Solens strålar känns lite varmare och luften känns lite lättare att andas. Tanken slår mig att jag kanske borde känna lite mer kring allt som händer och skriva om det, men så hör jag orden från en kurator jag hade för några år sen; “Du borde ingenting Hanna, gör det som du vill”, jag har burit med mig de orden så länge, tagit fram dem gång på gång och verkligen lyssnat på dem. Vänt och vridit, och alltid stannat vid att ja men det stämmer ju, jag borde ingenting. Önskat så många gånger att jag kunnat styra känslor och tankar, och även här har dessa ord varit till hjälp, för att hur ofta säger en inte; “jag borde må bra” eller jag borde känna si eller så. Det där lilla ordet borde rör till det i vår hjärna och inbillar oss att känslor har ett rätt eller fel, sant eller falskt. Känslor, likt årstider är vad de är, de går inte att stressa fram och de går inte att hoppa över, gömma eller glömma bort. Så jag låter tanken finnas men vilar i att jag känner det jag känner och det är okej. 

Jag vet att det låter enkelt och jag vet att det inte alltid känns så. Jag tror att bara medvetenheten gör att det blir enklare och det blir abstrakt. Att byta ut ett litet ord mot ett annat, borde mot vill/vill inte eller önskar. Vad DU vill. Du bestämmer. I ditt liv kommer DU först. Att välja sig själv kan kännas egoistiskt och ovant, men det är verkligen inte det. Jag har verkligen fått kämpa mycket med känslan av att vara egoistisk när jag valt saker för min skull och inte andras, eller när jag fått välja bort för att jag ska må bra. Det är svårt, när en länge har satt andra före sig själv, men att sätta sig själv först innebär inte att en inte gör saker för andra, det innebär bara att en gör saker för andra men inte på bekostnad av sig själv. Medmänsklighet bygger på att vi tar hand om oss själva först, för utan den omtanken kommer vi inte orka ge till andra <3 Tänker att det inte är svart eller vitt men att det ändå är viktigt, att se sig själv som en person en behöver ta hand om.

I BeYou-boken finns en övning som heter “Se dig själv genom kärlekens ögon”, den handlar om att se sig själv genom ögonen på någon som älskar dig. Att tänka att en är i den personens kropp, känner vad den känner. Hur värdefull du är för den, vad den ser som du själv inte sett, vad tänker den, vad skulle den känna om det hände dig något? Tänk om du själv kunde se dig på samma sätt, utifrån dig. Den personen ser allt det med dig som behöver tas hand om, den ser dig. I boken avslutas övning med meningen; “När du aktivt och regelbundet stärker din egen självkänsla, till exempel med övningar som den ovan, kan du sluta kämpa och börja leva”. Ta in de orden, läs dem några gånger, sluta kämpa och börja leva. Tänker att det är som att kunna andas igen när en varit under vattenytan en lång stund, eller som när cykeln inte välter utan stödhjulen och du kan cykla. Sluta kämpa och börja leva. Frihet. Att välja sig själv. Att välja livet. Ett steg i taget. Vi finns här, med en utsträckt hand, vi släpper inte taget. Vi finns här. 

//Hanna, volontär Tilia Linköping

Foto: privat